Klockan är kvart i tolv och nu orka jag inte skriva något krångligt. Har just vart ute med Magnus och gått och borde väl hoppa bums i säng...
Imorgon är den här härliga dagisflickan ledig med sin pappa och jag ska till nya jobbet igen.

Sitter och tänker på hur man kan göra en alkoholhalting tårta, på hur midvinternattens köld-dikten kan skrivas om och på hur många finnar man logiskt sett bör ha haft på precis samma hurfläck genom åren.
Inte undra på jag hade problem att svara på frågan "och vad har du för intressen Karin?" genom hela skoltiden.

Angående tårtan så funderar jag på hur man ska få in alkholen på ett sätt så det blir bra konsistens och gott. Först såg jag framför mig hur man sprutade in vodka med en spruta när allt var klart. Men det blir ju blöt kakdeg då. O att spetsa grädden - då blir den nog besk. KAnske funkar med socker också iofs...
Men det bästa vore kanske om man gjorde en jordgubbskräm på nån slags likör. Men hur ska man då få den att tjockna då man inte kan koka den? Kom på sen att antagligen är det bästa att koka en alldeles på tok för tjock
 sylt eller kräm. Sen måste man alltså späda ut den, med likören!

Att jag började tänka på detta var för att jaf funderade på om alkohol alltid måste intas flytande, eller om man kan göra alkohol-tabletter tex. Sen tänkte jag på att jag aldrig sett alholholhaltiga kakor och att alla bara tar det för givet att det inte finns, o sen tänkte jag snabt att ja just det ja, det går ju inte heller att göra när de ska va i ugnen. Sen kom tårtan på tanken...

Dessutom tänker jag på min mage o e lite orolig för att jag kanske fått magsjuka ändå som Ingrid fick i förrgår. MAgen bubblar fast det kan den ju göra titt som tätt. Lyckas nog hålla ångesten i schack, tror jag.

Nä, det e nog dags att sova.

Jag blir så yr av att blåsa upp ballonger och dessutom riskerar lungorna att sprängas.
Ingrid frågade om jag kunde blåsa upp en. Men jag sa att "det får pappa göra när han kommer hem, jag tycker det e lite svårt". Då springer hon efter mig och:

"Jo, mamma! Du kan, du kan! Du e en stor tjej! Som jag!"

Idag har allt varit bra. Tycker mig se en stor skillnad när alla e hemma, vi kan hjälpas åt och man inte behöver flänga till dagis mm. Mindre trots o liknande. SKöööönt!
Här sitter jag och en glad tjej som sov middag sent leker nu med sina pippikläder.
Sen ska jag göra iordning ett påskägg till henne, ibland är det roligt att va mamma..:)

2 min senare: Jahapp, nu var friden slut. Arg som ett bi en lilla ungen för hon inte får måla på bokhyllan. Stod på en stol o när jag kom in: "mamma, kan du gå iväg!"
Nu vråååååål

Seriös, kan nån lägga in mig på ett hem? Jag pallar inte tio trotsutbrott i timmen.

Pysslar hos min mamma med små elefant-paljetter

Ingrid säger så roliga grejer. Och så pratar hon med gosedjuren o gör deras röster. Idag satt vi i bilen o pratade med "Klumpen" och "Pingu".
Ingrid: Pingu, jag ska berätta en sak för dig. Jag har sett på en Pingufilm inatt!

Då hade hon sett en Pingufilm hos mormor där hon sov över inatt.

O sen:

- Klumpen, jag ska berätta nåt för dig. Vi ska gå o lägga oss, då måste vi först gå upp!.... När vi ska gå upp, sen måste vi gå ner!"

Hon menade mormors trappa till sovrummet, kul information till Klumpen.

Minns inte va Klumpen o Pingu svarade, men ibland hör man Ingrid göra Klumpens bräckliga stämma därbak i bilen:

Klumpen: Jag vill inte gå till dagis!
Ingrid: Jo, KLumpen, du vill inte gå till dagis fast du måste gå till dagis!
Klumpen: "öhöhö jagvill inte"
Ingrid: Fast det kan bli roligt Klumpen!

Och sen har vi pratat om flygplan för ett tag sen, att vi får väl åka flygplan nån gång. Så sa hon igår:

"Mamma, vi ska åka flygplan nån gång"
"ja, det får vi göra nån gång! (nej då inte alls flygrädd..)
"Då ska vi åka till godisaffären, jaa!"

Så jävla härligt att det finns folk på den här planeten som har drömmar om att flyga till godisaffären!

Här har ni chansen att få en rapport direkt från en mardröm från småtimmarnas sömn, jag har nämligen inte vaknat till riktigt än. Just nu känns det bra som en i raden av alla "krångligheter" från verkligeten. (Har nämligen just lagt mitt företag vilande och när det gäller kontakt med diverse samhälleliga instanser, speciellt när man är egen, både när det gäller företag och som person, då e det som att springa i en ganska bedrövligt enkelriktad motvind.)

Jag satt på en begravning ( klockren miljö min hjärna valde va, hehe) , och fikade efteråt med de andra i församlingsrummet. Jag hamnar bredvid en av fröknarna från dagis. Jag säger nåt om att jag snart ska lämna det där nya schemat jag pratat om. Det blir tal om mitt jobb. JAg berättar lite lätt om ditt o datt ang det. Plöstligt ändrar hon ansiktsuttryck till nåt som att hon inte tar mig på allvar längre, nästan småflinar. "Va nu??" tänker jag. "Jaha..." säger hon, " Så nu e Nippa?" Sen funderar hon skeptiskt. "Nippa? va nää?" sa jag. Fattade inte vad det innebar, lät bara oseriöst, inget som handlade om mig. "jo, men alltså...egenföretagare" sa hon, och sen förstod jag att Nippa var ett utryck för företagare och andra som de ansåg uttnyttja dagis för att "skämt-jobba" och bluffa. "Ja, då får vi nog kolla över dina tider, så du verkligen har jobbat och har rätt till dagis, vi har haft problem med många Nippor"
"Jo men HALLÅ det är ju jag! Karin, klart jag har jobbat!" Jag fortsatte: "Jag har ju FAAAAN jobat som ett svin ju!" kom på att jag var i en kyrka när jag svor, och fortsatte: "Ja jag skiter fan fullständigt i att jag e i en kyrka, jag har för i helvete jobbat och slitit som ett djur med det här förtaget"
"mja...men det är ändå osäkert om du har rätt till de här timmarna du använde i februari" hon vände sig till en annan fröken: "titta här, Karin är Nippa...och hon utnyttjade 2 h extra varje vecka i jan o en ligt hennes papper har hon fortfarande inte företaget här..." "Men sluuuta, det är ett helvete att hålla reda på alla papper men ni hör väl vad jag säger att jag HAR verkligen jobbat, vad är det här??"

Då kommer en fd chef till mig förbi, en person som dessutom jobbat på facket. Han stressar förbi men hinner slänga ur sig att "Nä, men det måste du styrka för förskolan vad du jobbat med. Annars har du inte haft rätt till dagis nä. Det räcker inte att bara vara Nippa, du skulle ju i princip bara ha suttit av tiden hemma" "Men jag har ju haft ett kontor, här intill faktiskt!" "Jag har tex jobbat med att redigera en bok av Kerstin Thorvall i höst" sa jag i ett försök att bevisa att jag jobbat. Då slängde cehefen till mig boken o sa "du får 1 min på dig, sen ska du kunna referera introt utantill, det borde du kunna om du suttit med denna boken hela hösten"
Jag kände det bara som ett sånt svek. Ingen lyssnade på vad jag SA, de hade bestämt sig för att jag var en sk Nippa, och de lät papprena gå före vad jag själv berättade. 

Jag satt med boken, tillslut orkade jag inte längre, rummet började snurra, jag sprang ut, förbi de andra, började gråta, började ulka, skrika, jag grät så där som man gör bara när man totalt uppgiven och maklös och håller på att gå sönder. Sprang o sprang. Mötte en gammal arbetskamrat men jag kunde inte förklara, jag bara ulkade och vrålade, hon måste undrat. Kände att jag inte klarade mig, jag behövde en famna att dö i. Rusade in i närmsta trädgård där det såg bebott ut. Det var hos Ann o Anders, några bekanta till föräldrarna, jag rusade in i trädgården och bara skrek helt okontrollerat.


Sen väckte Ingrid mig.

Jag vet inte om jag ser upp till dem, förundras dem eller är avundsjuk på dem. Jag ser nog upp till nån del i deras hjärna som jag inte har. Fast jag hade inte orkat ha fler delar i hjärnan heller.
Iallafall, människor som inte verkar tycka att det är en sån in i helvete big deal att ta hand om barn. Jo, jag tror alla tycker det är en stor grej, men ändå...vissa verkar ta det med sån ro. Och ändå vara närvarande och ge allt.
De som inte blir stressade, som bara fixar det. Jag tänker tex på 2 mammor jag känner som har 3 barn. Minns när den ena skulle skaffa nummer 3, hon sa så här: "ja, o sen ska vi ha en liten till hösten, tänkte att det passar bra nu, vi tänkte det kunde va kul med en liten till"
Inget konstigt sagt alls. Men så sa hon. Liksom inte: "hjälp jag håller på att dö av trötthet och illamående och hur ska jag klara allt till hösten när vi ska få ett barn till och hur ska jag orka föda och vad är numret till närmaste akutstressmottagning för det måste jag nog ha sen och hur ska jag räcka till och hinna uppfatta mina barn och mig själv och världen och alla hängbröst och vinterskor och middagar middagar och åter middagar och hur ska jag stå ut med skriket som dånar i öronen och hur ska jag hinna se den här nya lilla människan och hinna stryka min hand över den nya mjuka underbara huden när alla andra behöver mig. Och hur ska jag kunna tänka klart en tanke. Hur ska jag kunna tänka klart en enkelt tanke som "gud vad jag tycker om dig" ."

Nä, så där sa hon ju inte. Utan det lät så enkelt.
Vissa verkar så jävla lugna inombords. Det verkar så otroligt, för mig som inte är sån. Hur kan man vara sån? Som förälder avundas jag dem. Tänk om jag hade varit sån, då hade jag kunnat ha fyra barn. Va roligt det hade varit.

Men de kanske inte är dem med gigantisk fanasti, de största konstnärerna, tänkarna och filosoferna heller. Som e sådär coola med barngrejen.
Man kanske får räkna med att det blir svårt att vara en urmoder och samtidigt en psykad filosof ständigt med halva hjärnan nån annanstans långt bort i nangialia, som jag.

Ja det är fan inte lätt nånting.

...och sa: "Hej Karin! Vi har sett här att du behöver lite hjälp. Nästa månad kan du bara koppla av och vi kommer hålla reda på precis allt åt dig. Vi kollar din ekonomi och hittar de i säklass bästa lösningarna utan att du behöver tänka på nåt. Vi tar fram dagiskläder och räknar ut precis vad din dotter behöver efter väder. Du o din man kommer få handla själva men vi fixar färdiga matlistor både vid inköp och för matlagning. Vi räknar ut och påminner dig när du bör köpa ny tandkräm och toapapper vid en tidpunkt då du är påväg in i en affär. Vi påminner dig vid olika lämpliga framtagna tidpunkter när du bör städa kyl, frys och andra utrymmen. Varje kväll kommer en automatisk sophämtare och tar med sig skräp vid din dörr.
Du får hjälp att lämna tillbaka böcker i tid varje månad genom personlig ledsagare till biblioteket och vid eventuella fel tar vi hand om dina påminnelseavgifter. Vi raderar kontinuerligt dina mejl och sms och känner automatiskt av vilka du inte behöver spara. Vår vänskapsbokare ringer dina vänner med lämpiga mellanrum när vår personscanner ser att det är lämpligt, samt matchar det med andra scanners hos dina vänner oh stämmer träffar.
Vi ser till att din bil alltid är tankad och du får alltid en färdig mapp på din matplats med de papper du behöver hålla reda på för dagen. Påskrivna och klara.
Du har också tillgång till en personlig psykolog som själv ringer upp dig när din hjärna malt något i mer än 2 timmar i sträck, vid återkommande funderingar eller när du får ett akut problem i form av att du håller på att bli tokig eller inte vet hur du ska handla på bästa sätt. Vid tristess får du även tillgång till vår tidsmaskin som snabbt förflyttar dig tillbaks till en av 10 asroliga fester du på förhand valt ut. Medan du gör detta står nutiden stilla och du kan se återvända där du började och slösar ingen tid på familjens liv.
Det enda du behöver göra är att utföra en del dagligt arbete utefter våra påminnelser, och kan däremellan lugnt njuta av goda smörgåsar, tänka roliga tankar, hitta på sagor för ditt barn och vara i livet som annars visslande skulle promenerat förbi dig i omkörningsfilen medan du stod o skottade snö i väggrenen. "

fast livet e väl då just den där snön i väggrenen...ska man kolla va för kul som kan döljas i snön då eller? Ska man vänta på töväder eller ska man gräva som en tok?

...är norske filosofen Arne Naess (eller hur det nu stavas).
Tyvärr dog han i år. Men iallafall, han hade mycket bra att komma med verkar det som. Jag fascinerades bland annat av att han umgick med ett gosedjur, Tomotei, hela tiden. Timotei var med överallt, en liten gris. Till o med på scooterfärd satt Timotei fastknusten på snöstormsdräkten. Jag har alltid själv haft en kärlek för gosedjur o sett personligheter i dem som om de levde. Han sa nåt bra om detta i en dokumentär.
Journalisten frågade om han inte var rädd att bli ansedd som knäpp när han pratade med en leksaksgris:
"Nej, det finns andra saker jag är mer rädd för än att bli ansedd som knäpp"
Sen sa han, att jag behandlar Timotei som om han levde. För för mig gör han det. På ett sätt upplever jag mitt eget levande genom Timotei"
 

1.


2.


3.

...fyller lilla goan 2 år! Det ska bli så kul! Vi e lediga också, så det blir nog en bra dag. Känns extra kul nu när hon börjat fatta lite att man kan fylla år o så. Jag frågade för ett tag sen vad hon ville ha på sin födelsedag: "Tårta!" sa hon då. Så det får vi väl försöka fixa. Ska ta lite bilder o visa här sen.

Vi satt kvar i bilen jag o Ingrid efter dagis. Jag var så trött, o det var så fint o bara stirra ut. O Ingrid var så nöjd. Hon ville lyssna på musik, så jag satte på ett knastrigt p4. Efter en stund sänkt jag o frågade jag om vi skulle gå in. "Nej. Jag vill lyssna på musik", sa hon. Så vi satt kvar lite till och det kändes som vi var två gamla bröder som inte behövde prata så mycket.








Den här bilden blev lite lustig, var ju så mörkt så med lång slutartid hann hon ju flytta sig men pausade som tur var på två ställen. Man kan ju se bilden som ett konstverk också, som att barnet å ena sidan har ansiktet vänt mot en och speglar sig i föräldern eller i det som finns att ta efter från de redan lärda. Men å andra sidan vänder ansiktet ut och skapar sin egen verklighet, ser efter vilka intryck man kan plussa ihop från världen och bli en ny egen individ i en ny tid.  Ni hör vilken grym konstnär jag e!

Lämningen gick bättre sen. Fast det känns fortfarande lite jobbigt att jag nojar mig över såna fjantsaker som vad andra ska tycka. Iallafall dagen därpå såg hon också lite orolig o gråtfärdig ut, men då satte jag henne i dagissoffan med napp o snuttegrejerna och då såg hon bekvämare ut och lämningen gick bra!

Sista dagarna har hon mer o mer börjat sätta ord på känslor. Hon sa ju för nån vecka sen som jag skrev att hon kände sig lite rädd. Nu har hon bara på senaste dagarna som sagt börjat säga att hon är törstig, hungrig, eller ledsen. Minns inte vad vi hade gjort, men det var nåt så hon iaf sa efteråt att "jag kände lite blyg" . O lite rörigt kan det bli ibland också, hon tyckte tex: "mamma också ta en spruta i benet, kanske bli lite glaaaaad?" "ja, jag kanske blir lite glad efteråt iallafall!"
Det kan ju bli för himla kul ibland också, som igår när hon helt självklart sa "mamma ta tandborsten!" och menade att hon ville jag skulle flytta den lilla sopkvasten, som iofs ser ut som en gigantisk tandborste.
Eller när hon kollar på Alfons, Molgan kommer flygande och hon så ibland rör ihop det o säger "nu kommer Skalman!"

Sen fick hon också för första gången lite godis förra veckan, och var rätt rolig när hon idag då också fick en klubba på pizzerian. Hon blev nog lite förvånad att denna leksak skulle ätas, men sen blev hon glatt överraskad, satt o tog sig några slick emallan världens leenden, och sa flera ggr glatt förvånad: "jag gillade den!" "ja tycker den e go!" "mm, den var gooooo!"

Annars har väl dagen mest regnat bort och aldrig blivit ljus.
Här e iallafall lite bilder från helgen!





Dansa...



Fylla en sko med pennor...



Sjunga små-grodorna...



och den här bilden! Känns så hiiimla typiskt Ingrid! Aldrig ligga still. Tänker verkligen på hennes första halvår när hon aldrig lutade sig tillbaka utan alltid gjorde såhär när man typ skulle hålla henne i famnen.